Aikido-historik

Kort Aikido-historik
Budo (striden som väg mot personlig utveckling), är samlingsbeteckningen på kampkonster som utvecklats främst i Japan. Budo eller Bushido (krigarens väg mot utveckling), används ofta som benämning för den "verktygslåda" med strategier, värderingar och attityder, som utvecklades av samurajerna för att framgångsrikt kunna hantera en konfliktfylld värld. Övningen i kampkonster blev allt mer en metod för karaktärsfostran i fred. För att nå optimal effektivitet måste kropp, intellekt och känslor centreras och balanseras och centreras till ett orubbligt centrum, Mushin (tomt sinne), som samtidigt måste vara rörligt, ungefär som en boll behåller sin form och identitet även om den kastas runt i en virvlande fors. Stridsduglighet, andlig självdisciplin och estetik smälte samman inom ett holistiskt ramverk.
Denna "samuraj-anda", som utvecklats ur andliga karaktärsövningar, lever kvar in i våra dagar, är mest tydligt inom Budo, som är samlingsnamnet för aikido, ken-do svärdsfäktning), iai-do (bågskytte), kyodo och andra kampkonsterna med japanskt ursprung, samt i konstnärliga färdigheter såsom kalligrafi. Budoprinciperna präglar också än i dag många japanska organisationer.

De moderna budo-formerna - judo, karate, kendo, aikido o s v - har i mycket gemensamma rötter. De avgörande skillnaderna uppstod när tävlingar infördes, dels då regler begränsade teknik-repertoaren (i judo får man t ex inte slå eller sparka, i karate får man inte hålla fast), och dels då tävling i sig är främmande för traditionell Budo.

Ett viktigt syfte bakom övning i stridskonster är utveckling av medvetenhet och mental kapacitet. Samurajerna hade lärt sig att fysisk styrka och vapenteknik (jutsu) inte räcker för att hävda sig i en hård konkurrens. Genom ökad sinnesnärvaro i stress och förmåga att identifiera och bekämpa sina inre fiender (såsom rädsla, vrede och övermod), blir krigaren effektivare såväl i strid som i vardagliga sysslor. Ju komplexare sammanhanget blir, desto starkare håller denna tes. Hur medveten man i moderna budosporter är om detta, och hur väl man tar till vara denna insikt, varierar stort mellan olika budoarter och olika "dojos".

Ai-ki, krafter i harmoni, är ett urgammalt begrepp inom jujutsu-traditioner, där även andra budoarter än Aikido har sina rötter.

Utifrån Daito-ryu aiki-jujutsu, med påstådda anor från 900-talet, och traditionella vapensystem (främst svärds-, spjut- och stavtekniker) skapade Morihei Ueshiba (1883-1969) Aikido, vilken först vid tiden för andra världskriget fick sin nuvarande form och beteckning. I traditionell Aikido är träning med bokken (svärd) och jo (stav) viktiga komplement till tai-jutsu (vapenlös träning), eftersom alla rörelser utgår från vapenhantering.

O-sensei (stor lärare), som Morihei Ueshiba, Aikidons skapare, ofta kallas är en legend inom Budo. Trots att Aikido är en ny budo-form, är det kanske den som trognast bevarat Budons syfte och mening. Här finns ingen tävling. Praktiskt taget alla tekniker accepteras - men är förpackade i ett stramt pedagogiskt system.

Att O-senseis bok bär titeln Budo är naturligt, då Morihei Ueshiba såg sig som en utövare av Budo i begreppets vidaste mening. Ända fram till senare tid benämnde han sin stridkonst Aiki-budo, som han ständigt vidareutvecklade.

Efter hand har Aikido grenat ut sig i olika stilar, som speglar hur O-senseis elever, var och en på sitt sätt, tolkat sina lärdomar. Den största organisationen heter Aiki-kai (vilken vi tillhör), som styrts och styrs av ättlingar till O-sensei. För närvarande av O-senseis sonson Moriteru Ueshiba.

Morihiro Saito var en av grundaren O-senseis närmaste elever. Under 23 år levde han och tränade med Morihei Ueshiba i Iwama, dit denne flyttade ungefär vid krigsutbrottet och bodde ända till sin död. Saito-sensei såg det som sin livsuppgift att troget och oförvanskat bevara den aikido, som han lärt av O-sensei. Han kallade sin stil Iwama-ryu Aikido. Det är den stil som vi utövar inom Aikido Shuren Dojo Göteborg.

Takeji Tomita, en av Saito-senseis mest talangfulla elever, kom till Göteborg 1970. Det var i hans hägn, som aikidosektionen inom Göteborgs Judoklubb (klipp ur klubbtidningen dec -71) växte och blev Göteborgs Aikidoklubb, där så många aikido-veteraner har ett förflutet.

Av avgörande betydelse för aikidons utveckling i Sverige var att Tomita-sensi förmedlade kontakten med sin lärare Saito-sensei, som praktiskt taget årligen ända fram till sin död 2002 besökte Skandinavien. Tomita-sensei är nu ledare för en egen organisation, Tomita Academy, med säte i Stockholm.